Hur långt flög örnen
•
Polarhistoria & isbjörnar
Dag ett på expeditionen vaknade vi upp, ankrade vid den mycket legendariska och lika vackra platsen Virgohamna. Det var härifrån Salomon August Andrée lyfte med sin luftballong, Örnen, mot okända äventyr och berömmelse, men av helt andra anledningar än de han hade hoppats på.
Berättelsen om Andrée och hans ballongfärd är en tragedi i sig, och att vara på platsen där han väntade i så många dagar på de rätta vindarna, innan han sågs flyga mot norr, var svindlande. Idag skulle vi dock ha helt andra saker att tänka på än hans luftfärd.
Efter frukost hoppade vi i våra zodiaker för att ta oss en närmare titt på Virgohamna som är döpt efter Andrees skepp Virgo. Vi kom inte hela vägen fram innan vi såg en stor fluffig vit isbjörnshane stå på några stora stenblock och åt på ett valrosskadaver. Plötsligt hade alla glömt Andree, som om han varit borta i 30 år.
Vi låg på behörigt avstånd och såg på när isbjörnen åt på kadavret, plötsligt händer det osannolika.
•
Andrées polarexpedition 1896–1897
Andrées polarexpedition 1896–1897
Andrées polarexpedition var ett försök lett av ingenjören Salomon August Andrée att 1897 resa över Arktis med vätgasballongenÖrnen. Andrée och de övriga deltagarna, Knut Frænkel och Nils Strindberg, omkom under expeditionen och deras kvarlevor hittades först år 1930 på Vitön av en norsk expedition.[1]
Sveriges första luftballongfarare S.A. Andrée lade fram planerna på en resa med vätgasballong från Spetsbergen till antingen Ryssland, Alaska eller Kanada. Med lite tur skulle färden gå direkt över Nordpolen. Planerna mottogs med patriotisk entusiasm i Sverige. En nödvändighet för att resan skulle lyckas var möjligheten att styra ballongen. Andrée hade själv utvecklat en metod med släplinor för att styra ballongen, och han beslöt att expeditionens ballong skulle styras med sådana trots att tekniken inte varit effektiv
•
Örnen (ballong)
Örnen var den vätgasballongSalomon August Andrée använde vid sitt försök att flyga till Nordpolen 1897.
Ballongen Örnen tillverkades av den franska firman Henri Lachambre i Paris 1896–1897. Kostnaden för ballongen betalades till stor del av Vetenskapsakademien och sponsorer. Vid fabriken i Frankrike anställdes ingenjören Per Nordenfelt som svensk kontrollant. Ballongen var från början klotrund, men under hösten 1896 och våren 1897 ökade man på med ett par zoner vid ballongens ekvator varefter den blev avlång.
Ballongen fick efter omkonstruktionen ett kubikinnehåll på 4 800 m³. Ballongen var sydd i kinesiskt siden där man till den övre delen använde tre lager siden. Till sömmarna användes silketråd som man täckte med fastlimmade sidenremsor. När ballongen var klar fernissades den i flera lager på både ut och insida. Över ballongen placerades ett nät av italiensk hampa som var genomdränkt av syrafri vaselin för att motverka fuktinträngning. Nätet avslut