Hur bildas blågröna alger
•
Algblomning
Vissa arter av växtplankton och cyanobakterier bildar gifter (toxiner) som kan ge negativa hälsoeffekter hos djur och människor. Ett exempel är cyanobakterien Nodularia spumigena (katthårsalg) som är vanligt förekommande i Östersjön och Bottenhavet. Giftigheten varierar och laboratorieanalys krävs för säker bestämning.
Algblomningarna kan ge hudirritation i samband med bad och utgöra en hälsofara främst för små barn och husdjur. Det är i därför klokt att undvika bad vid kraftig algblomning för inte riskera att få i sig vattnet.
Använd inte vatten med algblomning till matlagning eftersom kokning inte förstör gifterna. Se SVA:s web om risk för hälsoeffekter för husdjur och boskap, samt Folkhälsomyndighetens sida om algtoxiner och symptom.
Andra planktonarter (till exempel. Dinophysis acuminata, Alexandrium spp.) påverkar inte människor direkt, men när de förekommer rikligt i musslor som sedan äts av människor kan allvarliga hälsoeffekter uppstå. Därför avråds allmänhet
•
Blågrönalgerna hör till de allra minsta organismerna i kryptogamherbariet. Samlingen är därför inte så stor till omfånget och kollekterna inte så imponerande att titta på när man bläddrar bland dem, men de representerar lika fullt en mycket viktig organismgrupp som både har, och har haft, stor betydelse i det globala ekosystemet.
De flesta blågrönalger är encelliga men många av dessa bildar kolonier, som då ofta omsluts av ett gemensamt geléhölje. En del är trådformiga med celler i en enkel rad. De lever i vatten, både salt och sött, eller i fuktiga miljöer på land. Vi lägger märke till dem när förekomsten blir särskilt riklig, som till exempel algblomning längs våra stränder under badsäsongen eller efter en regnig höst som i år, då annars stadiga grusgångar blir sliriga av ett slemmigt, grönt skikt av blågrönalger.
Cellerna hos blågrönalgerna är av en "enklare" eller mer ursprunglig uppbyggnad än högre växters (och djurs), bland annat har de arvsmassan samlad i en enda
•
Cyanobakterier
Cyanobakterier (Cyanobacteria) är fotosyntiserandeorganismer som forskare antar spelade en viktig roll vid syresättningen av jordens atmosfär. Vissa arter av cyanobakterier har förmågan att vid fotosyntes binda kväve som finns i luften, något som kallas kvävefixering.[1]
Flera arter är giftiga, och vid masstillväxt av vissa planktoniska arter – så kallad algblomning – ansamlas ofta en grötig massa av cyanobakterier vid kuster och stränder.
I svenska sötvatten uppgår antalet kända arter till ungefär 500.[2]
Cyanobakterier kan avlagras som bergartenonkolit.
Förr kallades de blågröna bakterier, blågröna alger eller blågrönalger.[3] Detta är felaktigt, då inte alla arter är blågröna eller ens alger.
Förekomst och uppbyggnad
[redigera | redigera wikitext]Cyanobakterier förekommer både i vatten och på land, den största andelen är vattenlevande. Med en utvecklad anpassningsförmåga kan cyanobakterier finnas på de mest extrema ställen, t.ex. h