Hur ser en själ


  • Vad händer med själen när man dör
  • Vad är en själ
  • Vad händer efter döden
  • Själens anatomi – finns den?

    Var i hjärnan är människans själ lokaliserad? Descartes ansåg att den var immateriell men att den ändå stod i förbindelse med tallkottkörteln. Den engelske anatomen Thomas Willis, som också levde under 1600-talet, menade att den låg i corpus striatum, lite längre ner i hjärnan. Willis noterade också skillnaden mellan den grå substansen, där själva tänkandet sker, och den vita substansen, som sprider spiritus eller nervimpulserna till kroppens alla organ. De anatomiska bilderna av hjärnan ritades av Christopher Wren, Saint Paul-katedralens arkitekt. De var så bra att de användes i anatomiläroböckerna ända in på 1900-talet. Det var tack vare Willis som hjärnan började undersökas som säte för tankar, minnen och emotioner och inte bara vara till för att kyla blodet. Men dessa kätterska tankar fördömdes av ärkebiskopen av Canterbury. Själen är immateriell och har så förblivit. Om detta kan man läsa i Carl Zimmers upplysande bok »Soul made flesh« (New Y

    Hur fick människan en kropp? 
    Några reflektioner om själen i platonsk tradition

    Är vår själ bara en kroppslig funktion i vår hjärna, ett medvetande som evolutionen frambringat, och som därför dör med kroppen? Eller är, som Platon menade, de andliga tingen beständiga och vår kropp bara en tillfällig behållare för dem? Eller kan den motsättning mellan kropp och själ, som väl på ett eller annat sätt alltid har varit med oss, vara konstlad? 

     

    Djupast i vackra ting dväljes ett för dem alla gemensamt väsende, som tingens materiella enskildheter ger uttryck för på sitt alldeles egna sätt. En ros, en lilja, en förgätmigej, är som olika böjningsformer i en och samma existentiella grammatik vars uttryck hos oss kittlar ett avlägset minne av någonting vi kan känna igen men inte fullt ut placera, än mindre uttömma genom våra ord.

    I det vi ser och hör och känner finns ledtrådar och föraningar, men på frågan vad någonting egentligen är måste man till sist nalkas detta slags i

    Har Människan en själ?

    Enligt kristen tradition består människan av kropp, själ och ande. Bakgrunden var den platonska föreställningen att vi hade både en kropp och en själ, tydligt skilda från varandra och med olika värde. Kroppen var mer av ett skal, förgängligt, smutsigt och fyllt av begär man skulle bekämpa med själens hjälp. Själen däremot var evig och rymde människans högsta egenskaper, även om alla människor inte odlade dem, utan istället lät dem besudlas av bland annat högmod, girighet, avundsjuka, liderlighet, vrede, lättja och frosseri, det som senare i en kristen kontext kom att kallas ”de sju dödssynderna”. 

    Men själen i den antika filosofin hade bara med människan att göra och saknade varje koppling till det gudomliga. Hur kunde då relationen Gud – Människa beskrivas i den unga kristna kyr