Hur luktade folk förr

Ursprungligen postat av Ördög

Patrick Süskind ger en underbar liten presentation av 1700-talets luktvärld i första kapitlet av Parfymen.

Gatorna luktade spillning, bakgårdarna luktade urin, trapphusen luktade ruttet trä och råttlort, köken skämd kål och fårtalg; de ovädrade boningsrummen luktade unket damm, och i sovrummen stod en dunst av flottiga lakan, fuktiga bolster och den fränt söta odören från nattkärlen. Från skorstenarna kom lukten av svavel, från garverierna lukten av frätande lut, från slakthusen lukten av levrat blod. Människorna luktade svett och otvättade kläder; ur deras munnar kom lukten av ruttna tänder, ur deras magar lukten av löksaft och från deras kroppar, om de inte längre var helt unga, lukten av gammal ost och sur mjölk och svulster. Floderna stank, torgen stank, kyrkorna stank, det stank under broarna och i palatsen. Bonden stank såväl som prästen, hantverksgesällen såväl som mästers fru, hela adeln stank, ja s

•

Luktade folk illa förr i tiden?

Det vi kallar för kroppsodör är en bieffekt av små bakterier som tycker om att spisa på vårt svett. Produkten av deras ätande är att de släpper från sig små molekyler som luktar. Svett är med andra ord roten till att vi med tiden börjar lukta illa om vi inte tvättar oss. Sådant visste vi förstås ingenting om förrän relativt nyligen i den mänskliga historien. När vi först började ogilla otrevliga kroppsodörer ägnade vi oss i första hand åt att dränka odörerna med starkare dofter. Under historien har vi använt oss av allt från pastor gjorda av doftstarka örter till rökelse och smycken som innehöll kryddor. Metoderna har varit många. Renligheten var det väl ofta lite sämre med.

När började vi se på vår personliga hygien på sättet vi ser på den idag, det vill säga att det är viktigt både att vara ren och lukta gott? I någon mån kan vi spåra det trendbrottet till mitten av 1700-talet då intresset för hygien exploderade.

Att lukta gott i håret är min

•

Den näsvisa smakdomaren

Medan jag lyssnar levererar luktfabriken i min näsa en doft av bibliotek och rykande färskt kaffe till mitt medvetande. Det luktar trevligt. Men varför är lukten viktig? Om jag vill veta vad jag har i min kopp eller var jag befinner mig så är det tveklöst enklast att använda ögonen.

Mats Olsson förklarar att lukten inte konkurrerar med de andra sinnena, utan kompletterar dem. Faktum är att det i lukten nästan inte finns någon information alls om vad vi luktar på. I förvånansvärt få fall, färre än 50 procent, lyckas fullt friska människor korrekt namnge vanliga lukter som kaffe, citron eller vanilj om de inte redan vet vad de luktar på.

– Om någon som får se en penna inte kan klarar av att identifiera föremålet blir man orolig. Med lukten är det annorlunda. Oftast är det sammanhanget som gör att vi vet vilken lukt vi känner, säger Mats Olsson.

Normalt att inte kunna identifiera dofter

Lukten berättar alltså inte så mycket om världen som jag inte redan v